top of page

Ett fritt kulturliv är en förutsättning i ett demokratisk samhälla

Krönika av Lorenz Jolin:   ÄR FREDSRÖRELSENS RELEVANT I KRIG?

Frågan måste ställas när Sverige väljer att ge upp sin 200 åriga neutralitetspolitik som varit en så stark koppling till den svenska identiteten. Argumenten för att ge upp den känner vi till med anledning av Rysslands invasion av Ukraina. Detta var dock inget argument under första världskrigets utbrott andra världskrigets utbrott eller för den delen under det kalla kriget när Warszawapakten omslöt inte bara Ukraina utan även hela Östeuropa. Skillnaden idag mot då är egentligen tvärt om. Då verkade väst svagt men idag 33 år efter Berlinmurens fall framstår väst som starkt. Därför framstår Sveriges val att överge sin neutralitetspolitik handla mer om att vi inte kan står utanför av politiska och ekonomiska skäl. Detta blir särskilt tydlig när vi inte ens kan sälja Jas plan till Finland som hellre väljer amerikansk flyget. Högteknologiskt samarbete i väst är omfattande och svenska industrin vågar inte ställa sig utanför.

För en sann fredsvän är dock inte de ekonomiska eller ens strategiska intressena vara avgörande. Fredsfrågan är ju trots allt eller borde vara en principiell och ideologisk fråga. Fred är grunden för demokrati och solidaritet med sina medmänniskor och mellan folk från olika länder. Det globala systemet bygger i princip på detta. Att stärka banden mellan människor. Det bygger på ett synsätt där men prioriterar människan framför institutionerna. Institutionerna har sin självklara rolla förutsatt att de tjänar människornas intresse. Tyvärr går utveckling idag åt fel håll.

Fredsrörelsen bör därför lyfta fram kulturen och se den som en mer prioriterad aspekt framför ekonomi och politik. Både demokrati och det ekonomiskt utbyte förutsätter att människor har tilltro till varandra. Tron på människan handlar i grunden om att vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss åt. Det finns ett grundläggande människovärde oavsett vilket nationalitet eller identitet tillhörighet respektive individ har. Detta är i grunden en existentiell fråga som ofta belyses inom kuttrens sfär. Fredsrörelsen vinner således på att verka proaktiv och utgå ifrån vad som kan förena oss människor istället för att utgå ifrån vad som skiljer oss åt. Kan detta i högre utsträckning belysas vore det ett stort steg för den samhälleliga demokratiska som fredliga processen runt om i världen. Det handlar med andra om att belysa människovärdet som något i grunden universellt.

Det yttersta målet för varje samhällssystem är att garantera medborgarnas fred och säkerhet. Demokratins betydelse är just att medborgarna ska kunna engagera sig i samhällsdebatten och inte agera som åskådare när stora politiska beslut tas. Att göra medborgarnas röst hörd för att motverka en politik som kan vara fientlig eller för omvärlden vara provocerande. Annars riskerar de styrande att endast lyssna till starka särintressen. NATO ansökan har ju gjort tydligt att det finns sådana särintressen. Både politiskt och ekonomiskt utan att beakta de långsiktiga konskevensera. Militarismen slutmål är alltid att besegra fienden.

Den västerländska historien är fylld med konflikter och krig. Motreaktionen till den har var upplysningen och tron på att människan med förnuft ska kunna finna vägar genom dialog till samsyn och fred. Därför behövs en stark ideologisk medveten fredsrörelse som våga visa vägen till dialog och fred. För det måste vi frigöra oss från de krafter som spelar på rädsla och hat. Låt oss inte låsa oss fast vid historiska konflikter utan våga se framåt. Nationell säkerhet utgår ifrån ömsesidig säkerhet. Det förutsätter att dialog och kulturellt utbyte är vägen framåt istället för sanktioner och militär upprustning. Argumentet att vi måste upprusta för att slå vakt om demokratin har förbisett att upplysning utgår ifrån tron på förnuft och medmänsklighet som vägen till att skapa förtroende mellan människor. Låt oss inte förlora det arvet! Det handlar om vår gemensamma framtid.

bottom of page